Awards_2015_1

Vinnare MCM Bike Of The Year Award 2015:

Niklas Wall, Skokloster

2015 års segrare i MCM Bike Of The Year Award heter Niklas Wall och är från Skokloster. Vinnarhojen är för första gången inte en V-twin, utan en klassisk parallelltwin från Triumph från Meriden-eran. I Niklas tappning komplett med Marshallkompressor, slicks och avstämda orgelpipor!Att detta är den 31-årige segerherrens allra första hojbygge gör prestationen än mer speciell.

Årets MCM Bike Of The Year Award är den nionde i ordningen, och förvisso en tradition i sin egen rätt. Att det redan nästa år är ”jubileum” glädjer oss redan. Genom åren har vi delat ut priser på längden och på tvären över en stor del av Norden: Från Atlantkusten (Trondheim) till finska storskogen så att säga. Efter vår resa österut i fjol, var det nu blott två stenkast västerut för att komma hem till årets pristagare i Skokloster vid Mälaren.

Processen fram till att MCM:s expertjury enas om årets vinnare är som alltid både lång och intensiv. Faktum är att BOTYA för oss är ett ständigt pågående projekt – året runt! Vår belöning får vi genom att dela glädjen och ohöljda stoltheten hos pristagaren, när den välkända bronsstatyetten vilar tungt i famnen.

I år var det inte bara segraren Niklas Wall som uppfylldes av ”stora känslor”. Döttrarna Doris 6 och Minna 2 år hade denna dag fått ett 12 kilo tungt bevis på att de självklart har världens bästa pappa! Kaffet bjöd Niklas och sambon Hanna på medan Doris hade förberett för dagen med specialdesignade hembakade kakor som såg ut som pappas förväntade prispokal!

Från familjen Walls hus skymtar vi Mälarens vattenspegel nere i viken som leder in till ett av Europas bäst bevarade barockslott, som familjen von Essen överlät till svenska staten för att på så sätt bäst kunna vårdas och bevaras för fram-tiden.

—Själv kommer jag ju från Mälarhöjden (Stockholm), och köpte det här huset för runt tio år sedan. Främst just för det ordentligt tilltagna dubbelgaraget för att kunna hålla på med mina bilar.

Det här var innan Hanna och Niklas hade träffats på bilträffen ”Rumble in the Jungle” i Kungsör, och långt innan huset fylldes av barn och katter.

Awards_2015_2

—Ja, jag är ju en bilkille egentligen. Men visst har ju hojar funnits runtikring och jag har väl provat att köra hoj någon enstaka gång genom uppväxten. Faktum är att både morfar, nu 81 år, och farsan och morsan alla åker hoj sedan ungdomen.

Niklas berättar om hur tillfällig-heter styr tillvaron och hur en jobbarkompis av en slump fått nys om en ned- plockad Traja för 25000:-.

—Jag tror egentligen kompisen ville köpa den själv, men tipsade till slut i alla fall mig om hojen. När jag kom dit visade det sig att säljaren nöjde sig med 16000:- för hela rasket, och det gick ju inte att motstå, även om den låg i lådor.

Tanken var initialt att göra en god affär för att generera lite välbehövlig cash till bilprojekten genom att renovera upp Trajan, och sälja den med förtjänst. Hannas Ford -57: a herrgårdsvagn drog en del kostnader, liksom Niklas egen Cheva -39:a som låg spridd i molekyler i väntan på en kontantinjektion.

Hur det nu var, så gav det ena det andra. Långsamt men säkert öppnades en ny och fascinerande tvåhjulad värld för bilkillen med grundmurat motorintresse och välutvecklat mekaniskt kunnande. Det som var tänkt som en ”snabb affär” blev istället till en passion som växte i styrka för var dag som gick.

Eftersom Niklas yrkeskunnande som smed gör honom självförsörjande i de flesta praktiska hantverksgrenar, var nu ingenting omöjligt. En hoj på två hjul var ju både enkel, lätt och billig att hålla på med jämfört med de mer krävande fyrhjulade kusinerna.

—Jag visste verkligen ingenting om hojar när jag började. När jag hade köpt Trajan frågade någon om det var en flinta eller blockmotor. Men det hade jag ju ingen aning om! Jag tillverkade till exempel hela bakramen bara för att jag helt enkelt inte kände till att det gick att köpa färdiga!

Från att inte veta att Edward Turner ens existerat, till att koras till årets hojbyggare på första försöket, är en sistaminutenresa som saknar motstycke i BOTYA-historien. Detta dessutom uppnått med en ytterst begränsad byggbudget och med en teknisk komplexitet och svårighetsgrad som är ett par klasser värre än att hålla sig i mittfåran där man alltid kan beställa prylar från till exempel en stor internationell grossist med fler tjocka kataloger än man orkar bläddra igenom. Bygger man gammel-Traja får man allt vara inte så lite kolvskalle på egen hand. Bygger man dessutom med överladdning har man lämpligen Castrol 20W-50 i det egna blodomloppet också.

Att se ”Blown Budget” live fick oss att känna stor tillfredsställelse i vårt val av vinnare. Först i verkligheten kunde vi fullt ut fångas av ett fantastiskt detaljarbete som visade prov på stort kunnande och imponerande hantverks-skicklighet. Alla fästen, reglage, och sparsmakade detaljer, vittnade om stor känsla för såväl tradition som linjespel. Små detaljer som lyfter kvalitén utan att synas, är ofta beviset på att ägaren har den där speciella känslan för färg och form som ger harmoni. En förmåga som tack och lov fortfarande är så mycket viktigare än en väl tilltagen budget när vi talar om kreativt skapande!

Givetvis är cykeln så mycket mer än Marshallkompressorn, även om den förvisso är lite av en signaturdetalj. Trots temperatur kring nollstrecket bjuds vi dagen till ära på stor ljudshow när Niklas sparkar igång (kolla in MCM:s Facebooksida). Maskinen går klockrent. Alla beräkningar kring utväxlingar, öppettider, tändkurvor, kompressionstryck etcetera lirar perfekt. Ruppet är tveklöst Triumph, men med en rykande het kryddning på toppen som fick ett gammalt Trajahjärta att reagera på dubbla retsystem.

Awards_2015_3

—Den är kul att köra. Det är jäkligt bra drag såklart. Lite sugen är jag att ladda på med mer tryck, men risken för ras avhåller ju! Med det platta slickset bak blir det ju lite läskigt i böjarna när anliggningsytan bara blir ett par millimeter. Men vad gör man inte för looken!

Den här dagen sätter passande nog punkt för ett hojbygge som överträffat alla förväntningar, och är samtidigt första dagen på det länge efterlängtade badrumsprojektet! Trajan kom liksom helt oplanerat emellan berättar Hanna…

—Jo visst, farsan är på väg ut just ikväll faktiskt. Vi ska nu äntligen sätta igång nu med våtrumsjobbet. Men, nu har jag ju skaffat mig så himla mycket bra kunskaper och erfarenheter, och dessutom en massa specialverktyg, att det kanske får bli en caféracer också som ju faktiskt var tanken från första början…

Text: Inge P-C. Foto: Manfred Holz, Siwer Ohlsson

Awards_2015_4

Tidigare vinnare
2007 Stellan Egeland
2008 Anders Göth
2009 Micke Jonsson
2010 Pontus Abrahamsson
2011 Brage Fossum, Norge
2012 Kaj Lönnvik, Finland
2013 Adam Nestor
2014 Veikko Sikiö, Finland